- Det �r bara bra fan. Det mesta flyter p�, har bra livssituation, lagom med pengar, �r i ett stadigt f�rh�llande och s�. Det k�nns som att jag har allt, men �nd� s� saknas det n�got. Det kan vara just detta abstrakta jag pratar om, n�r man inte riktigt hajar vad det �r jag snackar om p� n�gon l�t. Det �r n�got som jag inte riktigt kan s�tta fingret p�, men det �r v�l meningen med allt som jag saknar.

- Okej, jag �r v�l den perfektionistiska och pedanta, men annars ganska normala killen som sitter hemma och grubblar f�r mycket. Det �r faktiskt sant, jag t�nker p� tok f�r mycket p� on�diga saker. Jag hakar upp mig p� skitsaker som jag sedan har j�ttesv�rt att sl�ppa. Jag har �ven ett stort kontrollbehov som kan vara r�tt besv�rligt ibland. Att alltid ha full kontroll i alla l�gen �r en h�g prioritet i min vardag.

- Vissa kanske skulle kunna beskriva den som egocentrisk, eftersom den mest handlar om mig sj�lv. Men jag anv�nder den f�r att st�rka mig sj�lv och ventilera s�dant som jag inte tycker om att direkt prata med andra m�nniskor om. Vissa anv�nder sin musik f�r att f�r�ndra, men jag kan k�nna att jag vet f�r lite om v�rlden �n f�r att kunna skriva om f�r�ndring. Min musik �r mer personlig, som en dagbok p� beats. En sak som jag tycker om att uppn� med l�tarna dock, �r att f� folk att kunna relatera och k�nna igen sig. Folk skriver ofta om hur mina l�tar har hj�lpt dem och fungerat som en tr�st i diverse situationer osv. Det tycker jag �r skitkul!

- Nej, jag kickar f�r alla! Jag g�r musik f�r allt ifr�n 13-�riga blonda fjortisar p� Kungsholmen till vuxna blattar i f�rorten, och jag uppskattar b�da grupperna samt alla d�remellan. Jag f�rs�ker att g�ra musik som kan tilltala alla. Kanske inte med varje enskild l�t, men i det stora hela. Alla ska kunna hitta minst en l�t med mig som funkar i deras �ron. Sverige och dess hiphopscen �r redan f�r liten f�r att riktiga in sig p� en viss m�lgrupp.

- Ja, alltid. Jag spenderar minst nio timmar mixandes och trixandes med varje l�t innan jag blir n�jd. Ibland s� blir jag helt kn�pp f�r att jag �r f�r sj�lvkritisk. Jag kan d� sitta hur l�nge som helst utan att det blir som jag vill. F�r det �r just det det handlar om, att det ska bli som jag vill. Ofta s� vet jag om att en l�t jag h�ller p� med kanske inte kommer att bli min b�sta, men jag vet �nd� n�stan alltid exakt hur jag vill att den ska l�ta. Det �r denna process, att f� det att l�ta exakt som jag hade t�nkt mig som kan g�ra mig galen. Det handlar om att f� in exakt den attityden som jag vill framh�va, exakt r�tt r�stl�ge och sedan exakt r�tt mix f�r att f� det soundet som jag hade t�nkt mig. Det kan vara riktigt frustrerande f�r mig ibland n�r jag inte lyckas med detta.

- Jag har l�ttare f�r att skriva om tr�kiga saker som jag har upplevt �n roliga saker. Jag f�r oftast bara fram negativiteten n�r jag s�tter mig med pennan, det obehagliga, jobbiga och sv�ra �r det som liksom ropar f�r att f� komma ut. Jag har sv�rare med att ber�tta om roliga saker och h�ndelser, det ger mig heller inte lika mycket.

- Egentligen s� �r det musiken som �r min �sidkarri�r�. F�r jag spenderar nog mer tid p� mitt jobb �n med pennan i handen. P� dagarna s� sitter jag p� ett kontor inne p� S�der och arbetar p� en firma som sysslar med beh�righetskort och s�kerhetshantering. Det �r faktiskt chill! Jag har min egen h�rna d�r med eget skrivbord, dator och telefon.

- Det fr�gar folk ofta, men jag har fan inget direkt svar. Det varierar fr�n tillf�lle till tillf�lle. Jag skulle v�l kunna rada upp en lista p� de 10 som jag gillar b�st, men att rangordna den skulle jag faktiskt inte klara av. D�remot s� verkar den absolut popul�raste l�ten vara �Le igen� fr�n 2007 ganska t�tt f�ljt av �Kvar h�r i dimman� fr�n 2006 (skriven redan 2005 har jag f�r mig).

- Jo jag har haft planer p� det i snart tv� �r nu, hehe. I b�rjan p� 2007, efter att ha g�tt igenom ett hemskt �r med en riktigt l�skig panik�ngest, s� b�rjade jag skriva p� l�tar som skulle sl�ppas som ett album med titeln �Tillbaka till Livet�. F�rst s� t�nkte jag sl�ppa det p� skiva och s�lja f�r n�gon hundring, men sedan s� t�nkte jag att eftersom beatsen jag skrev till inte var mina s� k�ndes det lite fel att s�lja den. S� jag best�mde mig f�r att sl�ppas den gratis p� n�tet ist�llet. Jag resonerade ocks� som s�, att hellre f�r jag 50 000 downloads �n 500 s�lda. Albumet kommer allts� att heta �Tillbaka till Livet�, inneh�lla 10-15 sp�r och sl�ppas p� n�tet. Den kommer att hittas via l�nk p� alla sidor som jag finns p�. N�r det blir vet jag fortfarande inte, men kommer den inte ut innan �rets slut s� skiter jag fan i det helt och h�llet.

- Debuten skedde i november 2001 n�r jag var 15 bast precis. Jag lyssnade under den tiden n�stan uteslutande p� Ken och alla runtomkring han, Blues, Ayo och annan undergroundrap. Jag hade g�tt och funderat ett bra tag p� att testa skriva n�gonting sj�lv och h�ra hur det l�t inspelat, men det hade liksom aldrig blivit av. Jag fattade ofta inte bildspr�ket och metaforerna i rap utan t�nkte att det inte alls borde vara s� sv�rt att kladda ihop n�got liknande textm�ssigt. En dag s� gjorde jag och en polare slag i saken. Vi best�mde oss f�r att vi efter skolan skulle skriva en varsin text p� varsitt h�ll och spela in den hemma hos honom efter skolan dagen d�rp�, vilket vi gjorde. Vi la ihop v�ra texter, eller vi plockade ur olika sm� stycken ur det vi hade skrivit och pusslade ihop det till 3 verser kan man s�ga. Vi spelade in det med en vanlig datormikrofon som man kan k�pa f�r 59:- i HipHop E-Jay, ett riktigt j�vla loserprogram som min polare �ven hade �gjort� den beaten vi anv�nde i. N�r l�ten var klar och jag hade br�nt ut den p� skiva s� k�nde jag direkt att, det h�r �r min grej, det h�r vill jag g�ra. Sedan s� fortsatte det och tog omg�ende �ver mitt liv.

- Det �r 2 stycken som jag k�nner att jag gillar mest idag. Den ena var i Norrk�ping 2006. Den var inte s� �verdrivet stor och det var inte s� �verdrivet mycket folk heller, men jag tycker att vi fick en ganska bra publikkontakt och det blev ett riktigt bra drag. Jag tror att det var f�rsta g�ngen som jag m�rkte att ett par stycken kunde vissa av l�tarna och k�rde med i vissa refr�nger. Den andra var i Vallentuna 2007. Den var lite st�rre �n den i Norrk�ping och jag, jag vet inte varf�r jag gillar den speciellt, men jag tror att det var f�r att det var min f�rsta spelning efter sl�ppet av l�ten �Le igen�. M�nga hade sett fram emot att jag skulle k�ra och s� och jag s�g p� m�nga hur de f�ljde med i l�ten, inte bara refr�ngen utan �ven verserna. Jag hade aldrig tidigare k�rt en l�t som var s� igenk�nd.

- F�r att t�nka �verdrivet stort s� skulle jag nog s�ga Eminem, T-Pain eller Akon. Men det �r ju bara rena fantasidr�mmar. F�r att vara lagom realistisk och n�mna folk inom landets gr�nser s� tror jag det skulle vara Afasi, Ken, Fronda eller Snook. Afasi �r en stor favorit just nu. Ibland s� kan jag faktiskt till och med bli lack p� killen, f�r han kan verkligen l�gga grejer som jag kan k�nna att jag aldrig skulle klara. N�r jag h�r s�dant s� blir jag j�tte frustrerad, hehe.

- Jag har inte t�nkt p� det s� mycket faktiskt. Den �r ju d�d s�ljm�ssigt men det �r ju �ven stor del av annan musik ocks� p� grund av internetnerladdning och s�. Det �r ju fler �n n�gonsin som h�ller ig�ng och k�r idag tr�kigt nog. Jag s�ger tr�kigt nog just f�r att de allra flesta verkligen inte hajar skiten. Det �r s� mycket skit idag att det �r sv�rt att hitta det som �r bra tycker jag. Om det �r detta som menas med att scenen �r d�d vet jag inte. Jag bryr mig nog inte om scenen �r d�d, jag fattar inte vad som menas med det �nd�.

- Hmm, jag vill tacka alla er som diggar det jag g�r, alla er som dagligen checkar bloggen och hemsidan, alla er som skriver till mig och ger mig all t�nkbar fin ber�m. Ni �r b�st! Utan er s� vore jag inget.